JONNATID

Idag fyller min fina dotter Ebba 1 år! Att säga att tiden går fort är inte att överdriva!!!

För exakt ett år sedan idag gick vattnet klockan sex på morgonen när jag gick på toaletten. Vid åtta på morgonen (vilket är om 6 minuter) var vi inne på BB. Jag kontrollerades och det konstaterades att jag hade svaga värkar var 10:e minut. Vi blev hemskickade, tog vägen via pizzerian och lade oss sedan på sängen och försökte sova. Värkarna blev allt kraftigare och kom tätare, trots att jag satte mig på en pall i duschen. Maken klockade värkar men trodde nog inte riktigt det var på allvar innan jag började ställa mig på alla fyra i soffan när det tog ont. Vid 3-tiden var det 3 minuter mellan värkarna och vi åkte igen in till BB (lugnt, inte alls så där hysteriskt som i filmerna). Då var jag öppen 4 cm och vi fick ett rum direkt. Jag fick lustgas och sedan epidural, som var rena himmelriket. Exakt klockan 24.00 föddes Ebba, efter en utdragen krystning som slutade med sugklocka. Sammantaget kändes förlossningen som en positiv upplevelse, trots att jag sprack mycket och inte kunde sitta på flera veckor. Maken gjorde helt klart sin del av jobbet den där dagen också, han stöttade och peppade på bästa sätt, som den idrottslärare han är...

Det senaste året kan jag tveklöst säga att har varit det bästa i mitt liv. Jag älskar att vara mamma. Jag tittar på min dotter många gånger varje dag och tänker att hon är så söt och så fin och...alldeles alldeles underbar. Det är märkligt med tidens gång, för på samma gång som det känns som om året har gått fort så känns det som om Ebba alltid har funnits. Jag har tidigare alltid tänkt att man inte ska leva för sina barn, men hur ska man kunna låta bli att göra det? Hon är mitt liv! ♥♥♥♥