JONNATID

Vi firade bröllopsdag i torsdags och det har firats idag, med middag på Nautical. Där är jag just nu, fyra år efter bröllopet. Det är inte klokt vad tiden går. Nästa år fyller jag 30 och min man fyller 35. Då har vi varit gifta fem år och tillsammans tio. Det ska firas med en resa till Italien, förmodligen på en vingård i Toscana. Borde vi ha fest? Egentligen vill jag det, men efter tre år hemma med barn, hus, studielån, bilar inklusive Italienresa finns inga pengar kvar att ordna kalas för. Kan vi ha fest på lokal och ta en kuvertavgift av gästerna, för mat, dryck och kanske musik? Skulle du tycka det var okej att betala?

Plötsligt kände jag för att blogga igen, det var länge sedan. Bloggen kan ju inte avslutas med ett recept på tacogratäng! Ebba växer, pratar allt mer och är världens sötaste och mysigaste lilla flicka. "MIN mamma" säger hon och det är jag och kommer alltid att förbli. Ebba, Ebba, käraste Ebba. Första september börjar hon på parken i Godby. Det är bra att hon får socialisera sig lite, öva på att umgås inför heltid på dagis till våren.

Sommaren har varit...lugn. Vi har inte ens åkt över till fastlandet, vare sig mot öst eller väst. Jag har jobbat fem veckor och vartenda öre kommer gå till ett 15 kvadratmeter stort förråd som snart ska byggas på tomten (av händiga karlar). Vi har oljat altanen, plockat tistlar ur gräset, rensat ogräs ur gruset, röjt vass nere vid stranden, fixat ett grönsaksland, simmat, rensat ogräs ur gruset (ja, jag vet att jag upprepar), spikat lite på diverse, badat gruset i ogräsättika (jag ska asfaltera hela gården svart!) och röjt mera vass. Låter det trist? Kanke, men samtidigt måste jag säga att jag inte har haft behov av större utflykter, det har varit skönt att ta det lugnt. Nog har vi hunnit umgås med goda vänner nu och då också.

Jag ska studera ännu denna termin, mer specifikt ska jag läsa kurser i arbetsmiljö, operativt personalarbete, utveckling av organisationer och ledarskap samt en forskningskurs inom socialt arbete på avancerad nivå. I och med det påbörjar jag en magisterutbildning i socialt arbete, som jag hoppas bli klar med i januari 2013. Nästa år ska jag studera på deltid samtidigt som jag jobbar heltid. Egentligen drömmer jag om att läsa ytterligare ledarskap samt retorik efter det och också till en kandidatexamen i psykologi, som jag inte ligger så långt ifrån. Nej, jag vet. Jag är inte riktigt klok. Men det är ju bara så roligt att studera!

Hälsan går det sådär med. Träningen har kanske vad man kan kalla falerat under tiden som studerande. Hur ska man hinna med allt? Nu har jag bestämt mig för att ta tag i saken igen. Jag och L ska tillsammans hoppa oss svettiga tillsammans på Avancia under hösten och våren. Det känns bra! På måndag åker jag till gymmet och skriver på kontrakt och till sportbutiken och inhandlar ett nytt träningslinne. Av någon outgrundlig och högst ytlig anledning motiverar snygga och fräscha träningskläder mig till exercis. Det är dags nu. No more blobb.

Jag mår bra. Det är det viktigaste, att må bra, att leva sunt och att både ge och få. Den där lottovinsten som min man pratar om, den är kanske åtråvärd också för oss bortskämda, men inte en nödvändighet.

En varm kram till er alla!


Familjen på midsommarafton.


Ebba i blåbärsskogen, augusti.

Här kommer ett recept på mycket smarrig helgmat! Jag säger helgmat eftersom det inte är för de kalorirädda...



Tacogratäng med fläskfilé
4 personer

600 g fläskfilé
1 msk smör
1 pkt tacokryddmix 40 g
1 burk ananasringar 225 g
3 st tomater
200 g nachochips, påse
0,5 tsk salt
1 krm cayennepeppar
275 g mjukost naturell
1 burk tacosås 230 g
2 dl ost

Tillbehör
Creme fraiche
Blandsallad

Tillagning
1. Sätt ugnen på 225°. Putsa och skär fläskfilén i tärningar. Bryn köttet i smöret ca 5 min. Strö över kryddmixen. Låt ananasen rinna av och skär den i mindre bitar. Tärna tomaterna.
2. Lägg nachipsen i en smord ugnssäker form. Fördela fläskfilé, ananas och tomater ovanpå. Strö över salt och peppar. Klicka på mjukost och tacosås. Strö över den rivna osten.
3. Gratinera mitt i ugnen 10–15 min tills osten fått fin färg.
4. Servera gratängen med en klick lätt creme fraiche och en sallad av isbergssallad, gurka, majs och rödlök.

Ebba säger inte så mycket med munnen, pratar snarare teckenspråk. Därför var det extra lustigt att maken lyckades filma henne när hon för första gången sade sitt eget namn! Höj volymen och se klippet nedan:




Favoritlekar just nu är dans och att bädda ner dockorna. Höjd volym krävs även här för att höra musiken i klippet nedan:

När har det snöat så mycket under en och samma natt som det gjorde den senaste? Jag tyckte synd om maken som måste skotta snö i 40 minuter imorse innan han alls kunde ta bilen på jobb till klockan 8... Det är i sådana stunder jag är glad för att jag kan studera hemifrån.


Här under ligger grannens infart...


Snälla svärfar hjälpte till och skotta idag.

Jag passar på att lägga upp en bild på Ebba, tagen för en stund sedan.


Byxlös med väskan på huvudet...

Senaste lördag var jag till Ikea tillsammans med vännen L. Söndagen spenderades i skruvandets tecken.


Ebba hjälpte pappa skruva ihop en bokhylla.

Just nu känner jag mig rätt nöjd med livet. Jag känner mig...harmonisk. Att ha varit hemma så länge, tre år i augusti, först sjukskriven, så mammaledig och sedan studerande, har gett mig en möjlighet att varva ner, känna efter vad jag vill och hitta min kreativitet. Vilken oerhörd ynnest det är att bo i vårt samhälle där det är möjligt att vara hemma så länge - och få betalt för det!

Det känns som om jag har det jag behöver; studier som är intressanta och utvecklande, en familj som jag kan ge och få kärlek och omsorg av, vänner som förnöjer vardagen och en framtid att hoppas på. Det är spännande att yrkesmässigt inte veta var jag kommer att hamna, men försöka skapa förutsättningar för något bra. Jag har också tid att vila, tid att sova, tid att leka och möjlighet att vara flexibel med min tid. Idag fick t.ex. min kusin A den spontana idén att besöka mig och trots att jag hade tänkt plugga kunde jag släppa det och välkomna henne, eftersom jag vet att jag tar igen studierna en annan dag. Det resulterade i en avslappnad dag inklusive en vintrig promenad, fika och trevligt samtal. (Jag gillar mina kusiner, det är tur att jag har många!)

När jag börjar jobba igen blir det förstås annorlunda. Tiden går till arbetet och så brukar också energin göra. Flexibiliteten som distansstudierna erbjuder finns no more. Men. Jag hoppas på framtiden och på att jag ska orka med ett krävande jobb och långa dagar. Jag har ju hunnit vila.

Idag har vi kalasat här hemma. Maken fyller 34 år år imorgon och det ska ju firas förstås! Han fick en HTC Desire telefon av Granbergarna, inklusive mig själv och jag tror att den föll honom på läppen. Det är alltid roligt med nya leksaker.

För övrigt så är det rätt lugnt just nu. Vårterminen har börjat och jag pluggar som vanligt. Jag har sökt ett jobb som jag gärna skulle vilja ha, men inte tror att jag får.

Nästa lördag ska jag till Ikea med vännen L. Lördagen efter det blir det kryssning med Birka med grannarna. Så livet fortsätter liksom, i sakta mak...


Tummen upp från Ebba!

Efter att Ebba hade somnat på köksgolvet (!) igår hos sin farfar, bestämde jag mig för att ringa hälsocentralen i Mariehamn angående hennes svullna ögon och mående. Bemötandet jag fick var inte precis trevligt. En kvinna svarade och hennes attityd utstrålade "jag kunde inte bry mig mindre", "du är en fjantig mamma som överdriver", "du har säkert inte gjort någonting alls för att försöka förbättra läget" och så lade hon till "det finns ändå ingenting att göra".

Maken blev hemma från jobbet idag med Ebba eftersom barnvakt inte kändes lämpligt och jag skulle skriva tenta. Han ringde Godby hälsocentral imorse angående Ebba. Hon fick en tid halv elva och efter en minuts läkarbesök fick hon diagnoserna öroninflammation och ögoninflammation! Hon fick både penicillin och ögondroppar. Inte konstigt att hon varit gnällig och famning de senaste dagarna! Och vilket jäkla pucko till sjuksköterska i Mariehamn!

Tentan gick för övrigt hyfsat bra idag. En av sju frågor kunde jag inte alls, jag kan fortfarande efter att ha letat i boken inte hitta någon text som kan svara på frågan. De resterande sex frågorna tyckte jag att jag kunde, jag skrev 12 sidor så nog ska jag väl lyckas skrapa ihop något poäng. Det är bara och hoppas att det räcker. Efter att ha besökt min kusin L och snackat lite välbehövlig goja och sedan handlat är jag helt slut. Jag tror att jag fortfarande har lite feberkänningar, igår kväll låg tempen på 38 grader.

Nu blir det soffan.

Jag fick en ny kamera av maken till julklapp. Den spelar in film i HD-format, vilket ju annars är trevligt, men redigeringsprogrammet Windows live moviemaker som jag brukar använda klarar inte av det stora formatet. Min bror har således hjälpt mig konvertera klippen så de kan köras där ändå, men det innebär att jag har en text mitt i rutan, som ni ser på klippet nedan. Måste fixa ett nytt redigeringsprogram!

Anledningen till det skakiga klippet är att jag dansar samtidigt som jag filmar. Rätt mörkt är det också vilket helt enkelt beror på dålig belysning.



Imorgon ska jag skriva den sista tentan för terminen, en salstenta i personalekonomi. Oturligt nog har jag blivit sjuk, hade feber igår och känner mig inte kry idag heller även om jag tror att jag är på bättringsvägen. Det är inte helt lätt att plugga med feber. Hoppas jag mår bättre imorgon så jag kan koncentrera mig på tentan!

Ebba har också haft feber i flera dagar och är fortfarande förkyld och alldeles svullen runt ögonen. Jag misstänker att hon har fått ögoninflammation. Hon har legat i soffan och tittat på tv hela dagarna, egentligen är det bara dans hon orkat lägga lite energi på nu och då, som på klippet ovan.

Ibland funderar jag på att skriva en bok. Egentligen har det funnits i mitt medvetande sedan årskurs sex, då jag skrev en berättelse som jag fick bra kritik på. Att hitta på en hållbar historia är det som känns allra svårast.

Jag har alltid tänkt att jag ska skriva om någonting som utspelar sig i nutid, en roman som kretsar kring en kvinna i min egen ålder, kanske delvis självupplevd. Igår började jag läsa en kriminalroman; Själakistan av Ann Rosman och då slog det mig - kanske jag borde skriva en deckare?

Jag läste färdigt boken idag och under tiden jag har läst den har jag antecknat. En kriminalroman behöver egentligen inte vara särskilt avancerat upplagd. I själakistan till exempel så vävs en historia om en liten pojke som stängs in i en källare av sin mamma ihop med gamla legender och fakta kring häxprocesserna för länge sedan, tillsammans med flera mord i nutid. Historierna varvas med varandra och upplevs därför mer komplicerade och intressantare än vad de egentligen är, karaktärer presenteras tydligt och levande, både professionellt och privat, miljön beskrivs och en kärlekshistoria ligger och pyr. Kanske skulle det inte vara helt omöjligt att skriva något liknande?

Jag skulle låta historien utspela sig på Åland, kanske kring Kastelholms slott och jag skulle varva sägner med mord och det åländska samhällets säregenhet. Varför inte låta berättelsen lösas av en finsk polis som nyligen flyttat till Åland och får bekymmer med att smälta in i samhället på grund av den främlingsfientlighet som faktiskt finns i vårt samhälle. Jag kunde också beskriva den idyll som Åland består av. Jag har kunskaper som socionom som kan hjälpa mig föra ett resonemang kring en sjuk människas tankar och jag har en pappa som är polis, som kanske delvis kan hjälpa mig med hur en polisutredning går till. Jag tror att det krävs en hel del ytterligare research dock, både kring hur en kriminalroman bör skrivas, historia och polisarbete.

Jag läste att de stora bokförlagen får in 1000 manus per år och publicerar runt 20. Det innebär att det inte går att höfta ihop en bok, om målet är att få den publicerad. Jag vet inte om jag klarar av att skriva på den nivå som krävs. Tid lär det ju ta och en hel del energi som kanske inte ger någon utdelning alls, bara en hög papper i en låda.

Jag vet inte. Vad tror och tycker ni? Borde jag satsa?

Maken är magsjuk och jag vill inte bli smittad! Snälla, rädda mig någon?!!

Sådärja, nu är granen avklädd och utslängd! Skönt, den barrade mer än jag kan komma ihåg att granar brukar göra. Funderar på att kanske inhandla en plastgran till nästa jul trots allt...även om jag gillar grandoften och en äkta gran alltid är en äkta gran så är det ju det där med barret.

Denna vecka är det dags att ta tag i pluggandet med hårdhandskarna igen. Fredag nästa vecka har jag salstenta i personalekonomi och jag kan inte påstå att jag tycker att jag kan tillräckligt för att få godkänt. Att plugga till salstentor måste vara det tråkigaste som finns!

Maken är ännu hemma på jullov och på torsdag dag ska vi besöka hans vän U och hennes familj för fika. På lördag blir det middag hos grannarna. Tidigare idag kom jag på mig själv med att fundera över vårstädningar av alla dessa slag inklusive blominköp för att uppdatera de numera mera döende små skrankorna som står i fönstren. Innan vi hinner blinka är det vår! När jul och nyår är avklarade börjar jag alltid längta dit.

Nytt år igen! 2011 denna gång. Inte klokt vad ett år går snabbt förbi. Denna nyårsafton firades i Lemland i glada vänners lag. Det var mycket trevligt och alldeles lagom. Sällskapet bestod av 9 vuxna och 7 barn, så vi vuxna höll oss i skinnet, vilket innebar vettig mängd alkohol och fokus på god mat och trevligt sällskap.

Ebba hade roligt tillsammans med alla barn och somnade snällt i vagnen vid 10-tiden. När raketerna sköts i luften vaknade hon och var rädd. Mellan 12 och halv fyra, tills när vi kommit hem med taxin, var hon vaken. Idag sov hon till halv ett!


Dagen började med snögrotte-grävande!






Ebba vågade sig inte ner i hålet :)




Förrättstillverkning i Lemland!


Barnbordet.


Ebba gillade Scott, som är en månad äldre än henne.


Mycket lek och stoj förstås, men bara snälla barn.












Och raketer!



Hoppas ni alla har haft ett riktigt gott nyår!

Jag blev antagen till organisationspsykologin till vårterminen! Jiiihuuu!!! Det innebär att jag kommer läsa 15 hp organisationspsykologi vid Mittuniversitetet, 7,5 hp ledarskap i olika organisationer vid Högskolan på Gotland och 10 hp arbetsrätt vid Öppna högskolan på Åland nästa termin! Det, mina damer (och kanske någon herre) är helt enkelt toppen!

Med den här farten kan jag börja söka jobb till hösten om det dyker upp något intressant. Om jag inte får jobb fortsätter jag studera också höstterminen, vilket innebär att jag har lite tid på mig att söka jobb utan att behöva oroa mig för arbetslöshet och en långsam svältdöd.

För övrigt har vi haft en mycket mysig julhelg med en enorm hög med julklappar, en massa god mat och trevligt besök! Jag bjuder på en pulkbild på dotra.

Första gången någonsin jag åkte till Örebro var då jag flyttade dit för att studera. När jag fick besked om att jag hade kommit in på utbildningen ringde jag runt till diverse hyresbolag för att försöka få en lägenhet i staden. Jag hade tur och fick tag på en liten etta nästan på Örebro universitetssjukhus bilparkering. Allt jag hade sett när jag skrev på hyreskontraktet var en ritning på hur planlösningen såg ut. Jag visste att lägenheten var liten, runt 23 kvm, att där fanns två kokplattor och att duschen låg i källaren.

Pappa skjutsade mig och mina saker till Örebro den där första gången. Han åkte direkt hem igen samma dag. Jag minns det ögonblicket då jag fann mig själv ensam i Örebro, i en lägenhet som jag inte hade vetat hur såg ut förrän i den stunden, i en stad jag aldrig besökt, i ett nytt land utan familj och vänner, för att studera på ett universitet som jag inte visste var låg. Det var en overklig känsla, skrämmande men också fylld av frihet och framtidshopp. Sällan har jag upplevt någonting så spännande.

Lägenheten var fin, även om den var liten. Den låg i ett gammalt pampigt stenhus och hade högt i tak och ett stort fönster med djup nisch. Jag plockade upp mina grejer och sedan gick jag ut, med kartan i näven. Det visade sig att jag bodde bara ett par kvarter från centrum och att universitetet låg på cykelavstånd. Jag tror att jag visste redan då att jag skulle trivas.

Första morgonen jag skulle cykla till universitetet tappade jag ju förstås bort mig och fick panik. Men det är en annan historia.

Mitt mest klart lysande mål just nu är att studera klart och sedan få ett arbete inom socionombranschen eller någon annan bransch som innehåller ledarskap. Mitt mål är att få ett jobb som kan leda framåt, som jag trivs med och som innebär en sådan lön att vi kan bygga garage och fixa stranden med båt och brygga inom några år samt kanske resa någon gång nu och då om vi känner för det.

Ett viktigt mål är att fortsätta vara en bra mamma. Nu är det enkelt, men jag gissar att jag kommer möta större utmaningar vid treårstrots och tonår. Jag vill vara kärleksfull, vänlig, närvarande, gränssättande men också komma ihåg att välja mina strider. Målet är att alltid ha en trygg relation med min dotter.

Målet är också att vara en tillräcklig hustru, att komma ihåg maken och att uppskatta honom. Jag vill aldrig ta honom för given.

Jag har som mål att bli gammal. Jag vill bli en gammal kvinna, med barn och barnbarn som jag får möjlighet att finnas för.