JONNATID

Vart har egentligen den senaste tiden tagit vägen? Jag kommer inte ens ihåg, måste jag erkänna. Vi jobbar så mycket vi orkar och hinner, försöker få färdigt på gården innan maken återgår till jobb måndag morgon. Jag är nöjd med sommarens resultat. Gräsmattan börjar bli en gräsmatta, huset är färdigmålat, Ebba har en gunga, gräsklipparen rullar, det växer i grönsakslandet, diverse buskar och fruktträd är planterade, taket är nästan färdigt förutom ett kantbräde, idag planterade vi ner det sista av syrénhäcken mot grannarna och altanen är åtminstone påbörjad, om än inte klar och underarbetet är klart för nästa års förrådsbygge.

Senaste lördag var på bröllop till grannarna, mycket trevligt förutom den stund då vi åt middag utanför partytältet (eftersom vi inte fick rum inuti) och blev rätt regnvåta. Imorgon är det dags för kräftskiva. Vi ska bara en bit längre ner i Bastö, cykelavstånd från oss, men mamma ska vara barnvakt åt Ebba så vi kan dricka några snapsar. Jag hoppas Ebba håller sig frisk, hon spydde i sängen i går kväll, två gånger, men jag tror hon hade ätit eller druckit något opassande för hon fick ingen feber och har mått bra idag.

Nu när maken ska börja jobba igen känns det nästan som om jag kommer få tråkigt. Jag har trivts så bra med att vara hemma, men om jag inte hade börjat studera skulle jag nästan ha velat börja jobba på deltid, åtminstone från våren. Det trodde jag aldrig att jag skulle säga, vad har hänt med mig?