Dag 27: mitt favoritställe

Mitt favortiställe är utan tvekan det hem jag bor i tillsammans med min man och dotter. Och tur är väl det.

Innan vi byggde hus sade jag alltid att jag inte ville bo för långt ut på landet. För maken var en strandtomt viktig och eftersom hans föräldrar bor i Finström drogs han åt det hållet. Vi var överens om att vi ville bygga ett helt nytt hus och tittade på många tomter i flera olika kommuner för att hitta något lämpligt. Via bekanta fick vi höra att det fanns en ledig tomt i Vandö i Finström. Maken, som kände ägaren sedan tidigare, bokade möte för att gemensamt åka ut och se på objektet.

Första gången jag satte min fot på tomten visste jag att det var rätt plats för oss. Tomten är över 1 hektar stor, 50 meter bred och ca. 170 meter lång. Till tomten hör en tillandning, vilket innebär att vi äger strandkanten.

Vi gick förmodligen igenom varenda skiss hos varenda husföretag och tog in åtskilliga offerter innan vi slutligen beställde ett något omritat elementhus av Trivselhus version, tillverkat av Heikius hus. Elementen anlände från Österbotten i september 2007 och med mycket hjälp av makens far kunde vi slutligen flytta in i augusti 2008.

Samma dag som vi flyttade in i huset började jag må illa. Jag var gravid och drabbades av hyperemesis. Under 10 veckor spydde jag mellan 10-15 gånger per dag. Jag mådde enormt illa dygnet runt hela graviditeten, även om det efter vecka 16 långsamt långsamt blev något bättre. Bara några dagar efter att vi flyttat in i huset flyttade jag till mina svärföräldrar. Graviditetshormonerna gjorde det omöjligt för mig att stå ut med de starka lukterna av lim, målarfärg och nya möbler. Jag bodde hos mina svärföräldrar i nästan 4 månader, innan jag tillslut mådde så pass mycket bättre att jag kunde åka hem igen. Under de resterande 4 månaderna av graviditeten bodde jag visserligen i vårt hus, men jag plågades hela tiden av alla lukter. Illamåendet gick över helt och hållet ungefär 2 veckor efter att Ebba fötts, men många månader efter det stördes jag av vissa lukter i hemmet, i synnerhet när jag kom in utifrån.

På grund av illamåendet tog det ett tag innan jag kunde trivas i vårt hem. I början var det förknippat med dåliga lukter och spyor och det var dessutom oinrett och smutsigt, eftersom jag varken kunde inreda eller städa under 8 månader. Maken skötte det förstås till viss del men han varken hann eller orkade i någon större utsträckning under graviditeten då jag var i princip helt sängliggande och han tvungen att ta hand om mig.

Trivseln har kommit med tiden. Kanske tog det ett halvår efter att Ebba fötts, eller lite mer, innan jag på riktigt kände mig hemma. Jag måste liksom städa ut illamåendet först, genom att städa, organisera, möblera och pynta. Jag behövde få nya positiva upplevelser att förknippa med huset, som kunde ersätta de tidigare tråkiga.

Numera är det här mitt favoritställe. Det här känns som vårt gemensamma hem, vår lugna plats där vi kan slappa av, gå i mjukiskläder och trivas. Jag älskar att ha yta att röra mig på, att ha möjlighet att ändra saker efter behov och lust, att ha en trädgård och strandtomt och faktiskt också att bo på landet. Vi har toppengrannar, svärföräldrarna på lagom avstånd och inte så långt till civilisationen med matbutik, post, bank osv. i Godby. Sedan den dagen då jag satte min fot på tomten för första gången har jag aldrig ångrat att vi byggde hus och att vi gjorde det precis här.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0