JONNATID

Jag tror det är rimligt att säga att jag är trött. Det är nog ingen överdrift. Kryssningen blev lyckad, den innebar en jäkla massa mat, bubbelbad, trevligt sällskap, någon dans (jag måste allvarligt talat träna upp min kondition, jag orkade inte ens trampa i takt i buggen!), en och annan drink men också ett hyfsat tidigt godnatt. Jag kände mig som en småbarnsförälder när jag var tvungen att gå till kojs klockan ett. Trots runt 6,5 timmars nattsömn med en komplettering på tre timmars eftermiddagssömn är jag idag som en urvriden trasa. Jag är trött. Trött.

Ebba hade vi lämnat i brors med sambos goda vård och där hade allt gått bra. Ebba var glad (och vaken) hela dagen. Kvällen och natten spenderade hon hos min mor. Idag åkte jag och hämtade henne och då hade Ebba fått sina första två tänder! En uppe och en nere. Utan gnäll, utan feber. En tredje är också på väg upp. Mammas lilla pussgurka, nu kommer taggorna också!