JONNATID

Jag har jobbat som barnskötare på dagis de senaste tre dagarna. Det har verkligen varit roligt. Man kan nog säga att jag har trivts som fisken i vattnet! Jag har alltid tyckt om barn, men sedan jag själv fick min dotter är det som om barnen har kommit fram ur dimman, jag ser dem tydligt, deras personligheter, allt de kan och deras små och stora utvecklingssteg. Barn är härliga, så söta och rättframma. Svårast har det varit, inte att sätta gränser, utan att veta när jag ska sätta gränser. Hur smutsiga får barnen bli när de leker på utsidan (när de leker sandlåda i en jordhög)? Får de kasta snöboll på varandra (de säger ju förstås att de får)? Måste de sitta stilla på golvet i väntan på samling eller är det okej att de springer runt i rummet under väntan (den ena skvallrar på någon som springer runt och den andra säger att man inte alls måste sitta ner)? Sunt förnuft tog mig förstås en bit på vägen, men ibland har det varit svårt att avgöra exakt var gränsen borde gå.

Jag hoppas jag får komma tillbaka dit igen. Ett extrajobb som känns lockande och glädjefyllt är helt enkelt toppen.

Nu är jag dock trött. Jag är glad att jag fick ledigt från och med idag. Jag är ju helt ovan med det här arbetslivet, har inte jobbat en dag på 1,5 år! Senast jag jobbade var i augusti 2008. Det är ju inte klokt vad länge sedan det är!