Lova & Tusen strålande solar
Jag tänkte rekommendera en bok jag har läst. Sedan gick jag in på Anna-Marias blogg, som jag ofta gör och läste till min förskräckelse att hennes 6-åriga dotter Lova nu har somnat in. Det började med en cancer, opticus gliom, som verkade vara möjlig att bota. Sedan dess har ytterligare en cancerform hittats och det hela slutade på värsta tänkbara sätt.
Jag känner med familjen. Det skulle vara en mardröm att förlora ett barn. Sedan jag själv fick barn kan jag känna den enorma förlusten i ryggraden utan att ha upplevt den.
Min första tanke var att inte skriva om boken jag läst, utan att ägna inlägget bara åt Lova. Sedan tänkte jag om, för sådant är ju livet, att det i samma stund finns människor i stor sorg och andra som lever glatt och lyckligt, eller som bara helt enkelt har läst en bra bok. Vi samsas alla under samma tak och hoppas på att få fortsätta vara eller någon gång bli lyckliga och nöjda.
Boken jag har läst heter Tusen strålande solar och är skriven av Khaled Hosseini. Samma författare har också skrivit boken Flyga drake, en annan strålande välskriven bok.
Boken Tusen strålande solar beskriver Mariam, som bara femton år gammal, fattig och utan utbildning, tvingas resa till Kabul för att gifta sig med en trettio år äldre man. Efter nästan tjugo år i ett kärlekslöst och våldsamt äktenskap får Mariam sällskap av den unga Laila, hustru nummer två som tvingas glömma sin kärlek till grannpojken efter att hennes föräldrar dött i ett bombdåd. De båda kvinnorna kommer varandra allt närmare, medan de uthärdar det ständigt upptrappade våldet i hemmet och på Kabuls gator. De blir som systrar för varandra och deras vänskap förändrar till sist inte bara deras liv, utan också den kommande generationens liv.
Det är en mycket välskriven bok, språket är närmast melodiöst och ger en levande, kraftfull och ärligt brutal och samtidigt varm bild av Afghanistan, dess sorgliga historia, familj, vänskap och kärlek. Den beskriver en politik som förgör, kvinnornas kuvade utsatthet, männens grymma makt men också en inre styrka och kärleken som en förlösande kraft. Författaren har en förmåga att beskriva människans inre liv så att läsaren får en känsla av att ha lärt sig någonting viktigt. Det är en bok att leva med, att uppleva, som finns kvar på näthinnan när sista bladet är vänt.
Jag känner med familjen. Det skulle vara en mardröm att förlora ett barn. Sedan jag själv fick barn kan jag känna den enorma förlusten i ryggraden utan att ha upplevt den.
Min första tanke var att inte skriva om boken jag läst, utan att ägna inlägget bara åt Lova. Sedan tänkte jag om, för sådant är ju livet, att det i samma stund finns människor i stor sorg och andra som lever glatt och lyckligt, eller som bara helt enkelt har läst en bra bok. Vi samsas alla under samma tak och hoppas på att få fortsätta vara eller någon gång bli lyckliga och nöjda.
Boken jag har läst heter Tusen strålande solar och är skriven av Khaled Hosseini. Samma författare har också skrivit boken Flyga drake, en annan strålande välskriven bok.
Boken Tusen strålande solar beskriver Mariam, som bara femton år gammal, fattig och utan utbildning, tvingas resa till Kabul för att gifta sig med en trettio år äldre man. Efter nästan tjugo år i ett kärlekslöst och våldsamt äktenskap får Mariam sällskap av den unga Laila, hustru nummer två som tvingas glömma sin kärlek till grannpojken efter att hennes föräldrar dött i ett bombdåd. De båda kvinnorna kommer varandra allt närmare, medan de uthärdar det ständigt upptrappade våldet i hemmet och på Kabuls gator. De blir som systrar för varandra och deras vänskap förändrar till sist inte bara deras liv, utan också den kommande generationens liv.
Det är en mycket välskriven bok, språket är närmast melodiöst och ger en levande, kraftfull och ärligt brutal och samtidigt varm bild av Afghanistan, dess sorgliga historia, familj, vänskap och kärlek. Den beskriver en politik som förgör, kvinnornas kuvade utsatthet, männens grymma makt men också en inre styrka och kärleken som en förlösande kraft. Författaren har en förmåga att beskriva människans inre liv så att läsaren får en känsla av att ha lärt sig någonting viktigt. Det är en bok att leva med, att uppleva, som finns kvar på näthinnan när sista bladet är vänt.
Kommentarer
Trackback
