JONNATID

Min mamma heter Pia och hon föddes i Helsingfors 1958. Familjen flyttade till Åland när mamma var 1 år. Hennes mamma Carita studerade till psykolog, men slutade när hon träffade min morfar, Ingmar, som var präst. Min mamma är näst äldst av 4 syskon. Hon studerade till dekoratör i Helsingfors och efter studierna tog hon jobb som kartritare på Ämbetshuset. Hon träffade min pappa när hon var 20 år gammal.

Min pappa heter Peter och han kom till världen i Jomala år 1957. Hans pappa Bror var barmästare och hans mamma Ami jobbade som servitris på en kryssningsfärja. Min pappa har alltid gillat tjejer, åtminstone låter det så på hans historier. 21 år gammal träffade han min mamma.

Min storebror föddes ungefär 7 månader efter att de hade träffats, 10 veckor för tidigt och cirka 1 smörpaket tungt. 3 år senare föddes jag och ytterligare 3 år efter det kom min lillebror till världen. I samma veva flyttade vi till ett gult, nybyggt enplanshus på Möckelö.

När jag tänker på mamma under de där åren så ser jag henne framför staffliet i tvättrummet. Tvättrummet hade målat betonggolv, en skramlande tvättmaskin och i ett hörn stod staffliet, där det oftast fanns någon tavla under produktion. Mamma är nämligen en kreativ person. Nämn den teknik hon inte har prövat på, om du kan. Hon har målat i akvarell, i olja, med kritor och i blyerts, målat porslin, målat tyg, stickat, virkat, flätat korg, sytt och dessutom lagat god mat och inte minst arbetat med sin trädgård för glatta livet. På tal om trädgård så startade hon en trädgårdsförening under senare år som fick flera 100 medlemmar.

Pappa ser jag ute i garaget, där han hade sin svarv och alla sina verktyg. Verktygen hängde på en stor anslagstavla, på varsin krok, med en siluett ritad runt varje verktyg. Man skulle kunna hävda att mitt pedanta sinnelag har gått i rakt nedåtgående led. Pappa har alltid varit lite våghalsig. Jag minns när han skulle balansera på en rullande, rund tvättmaskinstrumma i garaget och förstås föll av, skar upp handen och fick åka till akuten.

I Möckelö hade vi det på många sätt rätt bra. Jag tror att båda mina föräldrar njöt av trädgården och huset, av möjligheten att ha en traktor i lidret och en omgjord åkgräsklippare som leksak. Vi levde med kattor och grannarnas änder som kom och hälsade på nu och då. Men det räckte inte. Mina föräldrar trivdes antagligen aldrig tillsammans och det märktes. Efter 13 år tillsammans gick de skilda vägar.

De var båda ensamma ett tag, men snart hittade de nya respektive. För mamma har det betytt ett nytt hus, den här gången i Eckerö. Huset, min lillasyster Therese som nu är 13 år och mammas studier, är hennes liv. Efter 20 år på Ämbetshuset tröttnade hon nämligen och sade upp sig. Efter år som arbetslös och med olika jobb hon sällan trivdes med började hon studera igen. Våren 2009 tog hon examen som studie- och yrkesvägledare. Nu jobbar hon som yrkesvägledare och studerar till magisterexamen i pedagogik vid sidan av. Det är en bedrift, det måste jag säga. Hon fick börja med att läsa in gymnasiet när hon bestämde sig för att börja studera igen, nästan 50 år gammal.

Pappa, som har jobbat som polis den största delen av sitt vuxna liv, bor i sin mammas tidigare stuga, i skogen på Möckelö. Han har mulltoalett, är medlem i klubben Våga Vägra Mobiltelefon och är helt hooked på facebook. Nyligen har han renoverat huset, rakat av sig håret och skilt sig, igen. Han har också hunnit med en sväng prostatacancer, men verkar ha klarat sig med hjärtat i halsgropen. En ny dam har precis i dagarna flyttat in i huset och jag önskar dem all lycka.

Må de leva 50 år till.